Det här fotografiet visar medarbetare som städar, troligen omkring år 1900. Längst till höger ser du diakonissan Karin Djäken Andersson som levde 1877 till 1969.
För diakonissorna skulle ingen uppgift vara för fin eller för simpel. Hon skulle veta sitt värde men samtidigt vara ödmjuk inför alla uppgifter.
I antagningsprocessen till att bli diakonissa lades vikt vid tidigare kunskaper, exempelvis läs- och skrivkunnighet, förmågan att lära, plikttrohet i arbete och skötsamhet. Viktigast var den andliga mognaden och det tjänande sinnelaget. Den som tog examen fick lova att vara ”Herrens tjänarinna, sin nästas tjänarinna och sina medsystrars tjänarinna”.
Uppdraget som provsyster eller diakonissa fodrade mycket arbete. Dagordningen från Marie Cederschiölds tid visar att på vintern började man dagen kl fem, på sommaren kl sex. För att orka arbeta behövs vila – något diakonissorna uppmärksammade redan på 1800-talet.
Då diakonissan Eva Beurling fick ett arv, vaknade idén om ett sommarhem. Hon rodde ut i skärgården och lyckades köpa loss en bit mark vid Boda brygga på Värmdö till en billig peng av en bonde som sympatiserade med Diakonissällskapets arbete.
1892 stod sommarhemmet klart och närapå 40 år innan lagstadgad betald semester infördes i Sverige fick alla diakonissor två veckors sommarvila. För ”Även hvilan är en uppgift” som föreståndaren Johan Christoffer Bring konstaterade. Sommarhemmet Betania finns kvar än idag och där kan vem som helst boka in sig för lite vila om somrarna.
ENGLISH
"Clean and Tidy"
This picture shows staff members cleaning – most likely around the year 1900. On the far right you can see the deaconess Karin Djäken Andersson, who lived from 1877 to 1969.
For the deaconesses, no task was considered too fine or too humble. A deaconess was expected to know her own worth, yet remain modest and willing to take on whatever work was needed.
During the admission process to deaconess training, several qualities were taken into account: previous skills such as reading and writing, the ability to learn, diligence in one’s duties, and a trustworthy character. Most important of all were spiritual maturity and a willingness to serve.
Life as a probationary sister or as a deaconess required hard work. The daily schedule from Marie Cederschiöld’s time shows that in winter the day began at five o’clock in the morning, and in summer at six. And yet, even in the nineteenth century, the deaconesses recognised that rest was essential in order to work well.
When the deaconess Eva Beurling received an inheritance, the idea of a summer retreat began to take shape. She rowed out into the Stockholm archipelago and managed to purchase a plot of land, sold at a modest price by a farmer sympathetic to Ersta diakoni’s work.
By 1892, the summer home was complete. Nearly forty years before paid holiday became law in Sweden, every deaconess was granted two weeks of summer vacation. For, as the head of Ersta diakoni Johan Christoffer Bring observed, “Rest, too, is a calling.” The summer home, Betania, still exists today – and anyone can book a stay there for a time of peace during the warmer months.
